Vid medeltidens början präglades Norden fortfarande av en stark språklig enhet. Man talade "dansk tunga". Men inom loppet av några få århundraden förändrades bilden. Söderifrån, via Danmark, bröt nya impulser med våldsam kraft in över det skandinaviska fastlandet. Ordförråd, ordböjning, ljudsystem - inget undgick att påverkas. Det gemensamma nordiska fornspråket förbyttes i en brokig flora dialekter, varav vissa bildade grund för det vi kallar danska, norska och svenska.

Denna bok tränger in i ljudförändringarnas komplicerade växelspel såsom de drabbade en vokal "på glid", östnordiskans korta y. I blickpunkten står inte bara ljudregler och deras inbördes förhållande utan också de faktorer i kultur- och samhällsutveckling, handelsväsen och kommunikationer som bidragit till att främja eller hindra impulsernas spridning. För läsaren
presenteras ett komplext språkgeografiskt-historiskt problem, där ledtrådar löper i olika riktningar och där lösningen ingalunda är självklar.

Författaren, professor Jan Paul Strid, är verksam vid forskarskolan Språk och kultur i Europa vid Linköpings universitet.