I denna avhandling analyserar och beskriver Åsa Össbo den svenska vattenkraftutbyggnadens politik och praktik i renskötselområdet samt vilka reaktioner detta fick inom renskötseln och det samiska samhället under åren 1910 till 1968. I början av 1900-talet byggdes de första större vattenkraftanläggningarna för elproduktion i Sverige. En av dessa var Porjus kraftstation i Stora Luleälven, i ett året-runt-område för renskötseln. I takt med att Sverige baserade sitt energibehov på vattenkraft under de kommande decennierna kom renskötselområden att hamna i fokus för ett stort antal industrialiseringar av vattendrag. Mot bakgrund av jordbrukskolonisationen, som till viss del redan undanträngt renskötseln, analyseras politiken och praktiken bakom vattenkraftsutbyggnaden, som en industriell kolonialism mot samerna och deras land.