Antoinette Le Normande-Romain, Linda Hinners (red), Véronique Mattiussi, Aline Magnien, Liisa Lindgren, Line Clausen Pedersen, Vibeke Röstorp, Åsa Cavalli-Björkman.

Outsidern Auguste Rodin (1840–1917) förändrade skulpturkonsten för alltid. Många av hans nyskapande skulpturer har med tiden blivit mycket välkända, till exempel Kyssen och Tänkarens om finns i otaliga reproduktioner. En internetsökning på "The Thinker" ger idag flera tusentals träffar. Men när Rodins skulpturer visades på utställningar under 1800-talets sista år var kritiken kluven. Antingen ansågs skulpturerna för vågade och realistiska eller så uppfattade man dem som oavslutade och utan berättande sammanhang. I fokus hos Rodin fanns alltid människokroppen och i en och samma figur kunde han fånga både en realistisk kropp och ett starkt känslouttryck. Han kan ses som en av de sista klassiska skulptörerna, samtidigt som hans levande och spontana formspråk var progressivt och nyskapande. Det som omvärlden uppfattade som ofullkomligt kunde för Rodin vara det mest fulländade. Rodin menade att: "I varje ting upptäcker konstnären den inre sanning som lyser fram under formen."

Denna publikation är utgiven i anslutning till utställningen Rodin som är ett samarbete mellan Nationalmuseum i Stockholm, Konstmuseet Ateneum/Finlands Nationalgalleri i Helsingfors och Musee Rodin i Paris.